Sådärja!

Så har det äntligen blivit kväll o man får krypa ner i sängen och kolla på lite film.
Emelie bröt ihop vid strax innan kl 18 och grät bara för att hon var så trött så hon somnade snabbt ikväll. Mycket möjligt att det var vårt fel dock eftersom vi helt missade att ge henne medsen i morse, hon har pratat så örona blött och har hon inte pratat har hon sjungit ;)

Vi gick en sväng till finingarna Petra o Pierre och bjöd in oss själva på kaffe, tack så mycket ;)
Det är härligt att komma till vänner när det är så himla okomplicerat, ungarna leker och vi får sitta o prata hehe. Jag tror vi alla var bra mycket piggare idag än vi var igår fast det säger inte så mycket ha ha men rolig kräftskiva var det.

På fm idag har jag bara städat av lite i köket och kört en maskin tvätt, tagit det allmänt lugnt och inte gjort nåt speciellt.
På em hämtades Benjamin från kortis och så försökte vi spela Ticket to Ride hela familjen men det fick vi avbryta för Benjamin orkade inte med Emelie ständiga prat och sjungande och Emelie var ju som sagt vansinnigt trött.

I morron är det som vanligt dags för jobbet igen och det ska bli skönt att vara tillbaka på mitt eget ställe hela veckan, iaf vad jag vet nu. Dessutom är det väl så att de flesta ordinarie personal äntligen är tillbaka och det känns bra att få träffa alla igen.

Nu ska jag kolla ett avsnitt NCIS och sen sussa sött.

Puss o kram till er alla.

Myspysdag!

Vilken härlig dag jag haft. Morronen började med en stark kaffe och macka med saltgurka o leverpastej mmmmmmm.
Andreas skulle ju till jobbet och jag var ledig så han fixade frukost och meds till barnen.
När jag fått i mej frukost åkte barnen o jag till Tuna Park.

Benjamin klippte håret (så himla skönt att det blev gjort).
Vi köpte en Ed Hardy-väska till Emelie att ha när skolan sätter igång. Pyjamas till Benjamin:



Detta är vad han ville ha för motiv.....
Jag köpte en poncho och Emelie hårspännen och så varsin klocka till barnen så dom håller koll på tiden i skolan.



Benjamin digitalt och Emelie analogt, fina val tycker jag.

På eftermiddagen lämnade vi B på kortids och hämtade upp Andreas från jobbet och skjutsade ut Emelie till Boytons i stugan och så for Andreas o jag hem igen.

Nu skulle vi på kräftskiva när underbara vänner ställer upp på våra barn.
Festen började skapligt tidigt och slutade med välbehövlig skjuts hem mitt i natta.
Tack så mkt goingarna Petra o Pierre, puss på er.
Jag hade skitroligt och det är alltid roligt att lära känna lite nya människor.

Nu är det även min tur att sova om jag nu kan det med en snarkande make brevid;)

Så här såg vi ut innan festen :



Min snygga man!



Och lilla jag!

Nu ska jag(troligtvis utan problem) ta och knoppa innan en ny dag börjar och lilla dottern ska hämtas.

Gonatt o sov så gott.

Puss o kram till er alla.

Att våga....

... Lämna sin nioåring ensam hemma när föräldrarna jobbar.,
Nä det känns inte alls ok, och efter allt min busunge hittat på idag så undrar jag hur det ska gå eftersom hon har flera veckor att vara ensam hemma.
Hur kan man hitta på så mycket hyss under en dag ? Suck vad trött jag blir. Det värsta är ju att man blir rädd för att hon ska skada sej själv eller typ bränna ner vårt hus.
Det borde finnas extra fritids till opålitliga ADHD-ungar :(

Är inte nio år oavsett om man har ett psykiskt funktionshinder eller ej lite för ungt för att vara ensam hemma? Det tycker jag.

Natten som gick sov inte Emelie en enda blund däremot tvärslocknade hon kl 16.50 ikväll, hon lär väl vakna lagom till jag ska sova.

Jag har krupit ner i sängen och har Panther hos mej för han kom spatserande hem i morse.
Nu vet vi ju att han hittar hem igen när han smitit från hemmet ett tag. Barnen är lyckliga över att han är hemma, vi med.

Ikväll/em har jag fixat lite med eländet min dotter ställt till med och sen har Andreas o jag spelat spel och så nu till sist har jag varit ute o sprungit. Så nu har jag ont igen i höft och ljumske och behöver verkligen komma iväg till gymmet och träna igen. Det ska bli ordning på torpet igen.

Puss o kram till er alla.

Småfilm!

Lite små videos som inte kom med i förra inlägget, egentligen inget viktigt och märkvärdigt men hör ser man lite människor runt omkring.
Dessutom heter det paralell... Jag som sa sprint. Nåväl, lika lycklig iaf ;)

Installation o hjälm på.

Puss o kram till er alla!

Rallybrud :)

Inte skrivit på några dagar, nä jag vet, har ju inte semester längre!
Har jobbat två dagar och igår kväll kom min bror Micke, Josefin och mr kartläsare Peter till oss. De skulle sova över för det var RallyXplosion i Västerås idag som skulle köras.
Det är ett rally som ingår i Sverigeserien vilket bror min normalt sett inte kör. Fast nu ville han testa sin o bilens förmåga att tävla mot Sveriges bästa förare.
Ok för mig att jag fick hänga på och kolla, jag gillar bilar o Rally o motorcyklar och ja motorer helt enkelt.
Min egen minifamilj var väl inte riktigt lika begaistrade men hängde på ändå. Mina älskade föräldrar hade också åkt idag på morron för att vara med och kolla. Det var så bra väder, gott fika och god grillad mat, underbart att få vara med mina fina syskon, föräldrar nästan-släkt Jossan och bekantingen Peter.
Hola Espaniol säger till det ;)

Ja, ja så drar det då igång. Micke är först ut i sprinten och jag höll nästan andan lika länge som han körde, dvs ca 1min och 20 SEK, hahaha inte lika länge med usch vad jag blir laddad av att se sånt här spektakel.

När Micke o Peter körde till depå sa jag att det skulle vara så himla roligt att nån gång få åka med, det är ju en liten dröm jag har.
Då säger Jossan: jo det är så här att vi har en liten överraskning till dej, du ska åka med nästa gång!

Som den coola brud jag är sa jag: skämtar du? Allvarligt på riktigt? Ok, nu gråter jag.... Och så blev liksom allt bara dimmigt genom mina ögon, varför ska man gråta när man är glad?...

Jo då sant var det och jag sprang ner i depån och fick låna overall, hjälm och skriva viplicens och ställa in stolen och hålla i kartan.
Kändes lite som att jag var utanför min egen kropp, overkligt.

För en del kanske detta låter löjligt och då får ni tycka det, för jag ääääälskar detta och ååååååååhhhhhhh vad roligt det var. Jag var inte alls nervös utan längtade bara att få komma iväg.
Detta måste vara världens bästa present till en 40-åring, snart iaf;)









Jag sa ju att jag var glad ;)


Tack så jättemkt älskade lillebror att du för en stund kickade Peter o valde mej ;)

Nu har kl blivit inte direkt sent men barnen ligger redan, Emelie som vanligt i tältet och Benjamin i sin säng. Jag ska krypa ner i sängen och kolla på film. Andreas är ute med sina polers igen och kommer hem sent.

Livet är gött och jag är trött, haha vilket dåligt rim och ännu sämre mening.

Puss o kram till er alla.

undrar bara?

Undrar och funderar lite på hur det ska gå för Andreas att vara ensam hemma med barnen i två dagar, normalt sett skulle jag inte fundera alls faktiskt men nu är han mer eller mindre orörlig och det bådar inte gott för ett tag framöver.
Jag börjar jobba i morron och så jobbar jag torsdag också och då skulle ju Jirre-firre ta barnen till Gustavsvik o bada men det är bara att glömma :( Vi får hjälpas åt en annan gång bara.
 Jag har lagat extra mat idag så det ska finnas till dom att äta hemma, Emelie är duktig i köket och Benjamin och Emelie får helt enkelt lyssna på Andreas!!!
Jag ska laga lite mer mat ikväll så det blir vettig mat dagarna framöver och man är ju lat av naturen så det är skönt att bara kunna värma på.

Solen skiner iaf idag och jag har suttit lite granna i solen men tänkte ta mej nån timme nu igen.
Emelie har lekt med en kompis men ugglar nu på rummet, det kan hon iof sej få göra när det är så varmt.
Älskar att solen kommit och värmen med den, sak samma att jag börjar jobba, bara man får lite sol så blir man ju glad. Vi har haft en underbar semester tillsammans denna sommar och jag känner mej så nöjd och hoppas det ska bli bra att börja jobba igen.
Jag hoppas vi har en bra termin framöver som familj med ny skola för Emelie och avdelningsbyte för Benjamin och så Andreas o jag fortsätter på våra jobb.

Jag borde förresten sluta titta på hus i Kisa/Rimforsa för nu har jag hittat ett som är helt i vår smak och prisklass också faktiskt. Skit också att det inte finns jobb för oss där, jag hade flyttat mesamma om jag känt mej säker på jobb o skola..nä det blir nog så att vi blir kvar i E-tuna.

Nu ska jag sola lite.

Puss o kram till er alla.

whats up?

Ja säg det, egentligen händer inte så himla mkt, vi mjölkar ur det sista av min semester, tänk att tre veckor går så fort :(

I förrgår kväll kollade vi på Harry Potter Deathly Hallows1 med Emelie för att friska upp minnet för igår åkte vi till Heron City och kollade på sista filmen i 3D. Den var inte lika läskig som jag trodde den kunde bli men väl godkänd film. Jag kan ju inte skriva nåt om vad som hände för då blir de som ännu inte sett filmen eller läst färdigt boken erhm ;) besvikna på mej. SÅ mina läppar är förseglade.

När vi kom hem igår kväll grillade vi till kvällsmat, det är ju så galet gott. Emelie ville sova i tältet så vi satte upp det och hon tog ut madrass, ficklampa och ett gäng med böcker, sen var hon redo för att sova.
Jag sprang en runda på lite drygt 5 km och när jag kom hem stack Andreas iväg på sin löpning. Jag satt på altanen och försökte undvika att bli uppäten av myggor när Andreas ringde och sa att jag kunde få hämta honom eftersom hans vad inte ville vara med, så efter hans löpning på 5 km  hämtade jag upp honom och när vi kommer hem ca 22.30 står Emelie i köket och brer smörgåsrån!
Hon ville inte längre sova i tältet ensam för hon tänkte lite på Woldemort från Harry Potter, så hon kröp ner i sin säng och somnade.

Vid 5.30 vaknade jag i morse av min man som skrek!!!
Han kunde inte röra sej pga smärta i nacken och då menar jag SMÄRTA.
Möjligtvis kan han röra sej några cm och vi har nu kurerat med varma handdukar, voltaren samt Ipren och väntar på att pillren ska göra susen...fast jag misströstar faktiskt lite, han har gruvligt ont och jag får inte ligga kvar i sängen eftersom minsta lilla rörelse får han att känna smärta. Så här sitter jag i soffan och bloggar och lyssnar på när han ropaar AJ och stönar av smärta, jag kan inget göra och sjukvårdsrådgivningen säger att man inget kan göra mer än vad jag/vi har gjort. Om det inte går över får vi ringa 112 och han blir hämtad av ambulans :(
Det här är ingen rolig avslutning på semestern...

Nu börjar Emelie vakna till hör jag på ljudet från hennes rum och min mage kurrar så jag ska fixa mej lite frukost och knäppa händerna  och sända en bön till högre makter så Andreas kan börja röra sej.

Puss o kram till er alla.