På bion Last song med Miley Cyrus.. Jag vet det är patetiskt men jag grät nog lika mycket för att Emelie grät o viskade i mitt öra: jag hoppas jag aldrig behöver uppleva det här med nån i familjen!
Men inte kan man hindra cancer eller bilolyckor eller att människor på nåt sätt försvinner från jordelivet. Det viktiga är att man vet att man älskar varandra va? Säger Emelie, jaa viskar jag tillbaka och sen sitter vi tätt intill varandra i biomörkret och ler genom tårarna.
Jo det är nog så att även biofilmer kan få en att tänka efter o reflektera.
Innan bio lämnade vi Benjamin på kortis, det gick bra idag trots att han redan på morgonen kom uppspringandes till vårt sovrum skrikandes att han inte alls ville åka tull kortis idag.
Min lilla älsklingskille, han är stark trots allt.
Det har tagit lång tid men nu kan vi utan dåligt samvete säga att det är skönt att få vara bara vi i minifamiljen. Det är så mkt smidigare o alla känns mer avslappnade.
Ikväll har vi ätit korvstroganoff och ris och så slängde jag ihop äppelpaj med vaniljvisp för att fira Andreas semester som börjar nu.
Äntligen två veckor tillsammans och i morron fr.o.m. Kl tre är vi barnfria ett dygn. Emelie ska sova över hos sin kompis Lina och Andreas o jag har inte en aning om vad vi ska göra, finns så mycket idéer och så lite tid och pengar hahaha.
Nä nu ni ska jag lägga mej i soffan o läsa min braiga bok.
P.D James Patienten.
Puss o kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar