Tänkte att det blir svårt att boxas och framförallt att hålla mitsarna eftersom det är svårt att hålla greppet med onda fingrar.
Hursomhelst så sa jag till att jag skulle ta det lugnt och skippa mitshållningen.
Till hälften blev det verklighet!
Jag höll inte mitsar men ta mej tusan så hårt jag körde på boxningen.
Ut med all frustration över all molvärk i kroppen, så himla gött att fokusera på nåt annat.
Händerna domnade så när Jacob frågade om det gick bra med fingrarna sa jag ja, jag kände ju inget ha ha ha.
Tidigare ikväll pratade jag snabbt via FB med en vän, det gjorde mej oerhört glad.
Tänk vad några få ord kan göra stor betydelse i ens liv, orka lite till, våga eller njuta av nuet och tillvaron just idag.
Tack Ingrid!!
Vet ni hur tyst det är här nu?
Det är bara jag vaken.
Tror tom att katterna sover.
Barnen var trötta och Andreas har varit helt utslagen av tandvärk, inflammation i underkäken. Han knaprar penicillin och citadon för glatta livet ;)
Hoppas han får sova inatt och slippa så mycket värk. Det är ju aningen ego av mej att önska det också eftersom att sover inte han, sover inte jag :(
Fast nu ska jag faktiskt gå och lägga mej
Innan jag somnar i soffan.
Puss o kram till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar