barnen väntade ivrigt hela dagen och Emelie hade gjort en fin välkommen-hem-skylt till Pappsen.
Alla vuxna log och nickade till barnen när de satt utanför ankommande och väntade.
Taxichaufförer kom o pratade och tyckte det var så fint.
För mej var det finaste att se barnens glittrande ögon när Andreas kom ut genom "grindarna" och bara kastade sej i hans famn. Jag tror inte ett öga var torrt!!
Det var en ytterst märklig känsla att få få ha honom nära igen, att man kunde kramas o pussas på riktigt.
9 veckor som varit så långa och samtidigt gått så extremt fort.
Jag är så tacksam för att vi alla haft det så bra under den här tiden men älskar känslan av att få vara familj tillsammans igen.
På kvällen när vi kom hem packades det upp presenter och vi hade en supermysig stund tillsammans och sen var det dags att sova för alla tröttmössor.
Mina converse som Andreas designat är verkligen jättefina och så mkt jag.
Jag gör ett blogginlägg till idag med nåt mer foto och berättar om vår morron/fm här men just nu tänker jag ta en kaffe, fixa håret och slappna av, äntligen är han hemma, barnens far, min älskade man.
Puss o kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar