Risken att misstolka det jag skrivit var så stor att jag valde att ta bort det.
Det värsta jag vet är när min familj och mina vänner inte mår bra, så är det nog för alla.
Att känna sej maktlös för att man inte finns nära eller tillgänglig på det sätt man skulle vilja.
Jag avskyr det! Jag vill hjälpa, jag vill finnas där och jag vill lyssna och det smärtar att inte kunna göra det.
Kära ni som läser, börja inte spekulera för det blir bara tokerier av det.
Jag känner mej bara frustrerad för att jag inte räcker till och att min kropp inte orkar det jag vill.
Nog om sorg.smärta och bedrövelser ;)
Emelies dator slutade funka i förrgår och jag har haft en oerhört irriterad dotter som inte haft nåååånting att göra utan den och inte har kompisar varit hemma och inte kan hon välja vad hon ska göra istället och...osv, osv. Vår dotter är efter ikväll när pappsen kom hem en mkt lycklig dotter igen för pappsen är duktig på att laga datorer och nu är allt frid och fröjd och vi 500 spänn fattigare!
Emelie och jag har också suttit och kollat inspirationsbilder till att göra om hennes rum.
Här ska inte längre vara nåt rosa utan hon vill nog gärna ha turkost nu minsann.
Men den stora bristvaran i den här familjen är tid! Kanske inget nytt för så är det väl i alla familjer men jag vet inte när vi ska få tid och ork till att göra det vi vill med våra rum, schemat är späckat nästan fram till jul...galet, galet.
Kanske att man skulle bjuda in släkt och vänner på home makeover, vilken briljant idé!
Tre rum på en helg, jag bjuder på mat och sen är allt klart, så skönt det skulle vara!
Nån som frivilligt erbjuder sej?
Det här blogginlägget förväntar jag mej många kommentarer på hehe.
Gissa om jag längtar efter boxningen efter två veckor utan träning....
Puss o kram till er alla.
Käre vän,inte älta isånt man inte kan göra ngt åt. bara att gilla läget. Koncentrera dig på saker du kan göra istället, o det är nog mkt. Sålla bort så mkt måsten du kan o koppla av. Kram Kattis
SvaraRadera