Äntligen Kisa!

Efter att ha fyllt på mat o vatten till katterna satte vi oss i bilaset och lämnade av Benjamin på kortis. Tycker inte om att lämna honom, men han har det bra där.
Vi andra tre i familjen åkte vidare mot Östergötland och slutgiltiga målet Kisa. Vi tog ett lunchstopp på IKEA, köttbullar är ju aldrig fel.

När man närmar sej Kölefors tycker jag alltid det pirrar lite i kroppen av glädje. Jag njuter så av att veta att snart snart är jag framme hos mamma o pappa.
Jag tycker verkligen inte om att bo så långt från dom och jag vet att varje gång vi styr färden mot Eskilstuna kommer jag vara ledsen för att vi inte bor i Kisa.

När vi kom fram bjöd mamma på nybakade drömmar och kaffe, så gott.
Vi åkte och hälsade på Pillan o Pärla med barnen, Andreas har ju inte sett hur deras nya hem ser ut. Som vanligt blev det blandat prat om datorer, telefoner, bilar och barn.


Nr 1 och nr 2 spånar.



Ollegullet mumsar på Pärlas fantastiska pannbiffar. Tack så jättemycket för maten.

Sen åkte vi hem till Kullagränd igen för kvällskaffe och körslaget.
Vi kollade på massor med kort från mamma o pappas resa till Thailand, såg så ofantligt vackert ut, som vykort.

Nu bloggar jag från sängen i källaren och ska sova nu tänkte jag. Om nu bara den där evinnerliga huvudvärken kunde släppa nån gång.

Puss o kram till er alla