Undrar det just nu, eftersom Andreas o jag för ett tag sedan bestämde oss för att "hyra ut" våra barn till vänner för att själva kunna åka till Stockholm och fira att vi varit gifta 15 år (om nu nån missat det ).
Bara tanken på att själva får strosa omkring utan några större planer på att göra massa saker, bara njuta av livet och sitta och äta i lugn och ro.
Det ser ut som att det blir lite svårt att genomföra det hela, fast vi bestämmer oss i morron bitti. Emelie är förkyld och hostar och det känns inte så bra att lämna henne då. Hon får natten på sej att bli bättre ;)
Solen skiner ute och det är ganska skönt men blåser som sjutton. Jag tog en liten promenad till affären och hade på mej alldeles för mycket kläder, trodde det var kallare än det var...kom hem som en blöt fläck.
Idag är en märklig dag eller sorglig faktiskt, 2 människor begravs på olika platser, jag har en relation till dom båda om än inte nära. En är en bror till barndomskamrater och han har levt ett tufft liv, hoppas han på nåt sätt till slut fann frid i sitt inre och jag önskar att hans närstående också får göra det.
Den andra är en släkting som dog alldeles för tidigt och händelserna runt omkring är ofattbara, han efterlämnar fru och barn som är alldeles nyfött. Vem kan greppa nåt sånt och hur går man vidare?
Vad har man för ord att säga som tröst? Inget, absolut inget, men jag finns med i tankar och böner för familjerna som har drabbats sån oerhörd sorg.
Ikväll har jag inget mer att säga.
Puss o kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar