Det var då en himla vikt och träningshets!

Under några veckor eller så har det talats träning, bantning, viktnedgång, metoder och hälsa och nu tänker jag ge min mening utifrån den kunskap jag har. Detta är ju ämnen som man aldrig kommer sluta tala om  oavsett om det är på jobbet, hemma med familjen eller med sina vänner.
Jag är definitivt ingen talesperson för någon speciell metod utan det som alltid funkat oavsett VAD man äter så är det ju att man måste göra av med mer energi än man tar in.

Jag tror på att äta mat av bra kvalité och att njuta av det onyttiga ibland.
Jag tror också man bör röra på sej bara för att må bra.
Det jag VET är att det inte är lätt att hitta tid för att träna.
Alla vet dessutom i princip hur man ska äta men väldigt många har också svårt att äta som "man ska".

Jag tycker det är skitjobbigt att personer som inte alls behöver gå ner i vikt (och aldrig behövt det) säger hur man ska äta o röra sej.
Det är oftast samma människor som förutsätter att bara för att man är tjock så sitter man i soffan och äter chips och aldrig rör på sej. Det är INTE sant. Många av oss tjocka människor äter alldeles för lite istället
Förutsättningarna är inte lika för alla.
Även läkare tycker ju olika i frågan om detta, jag har vänner som blivit rekommenderade att köra GI av läkare, för andra funkar VIKTVÄKTARNA,LCHF eller tallriksmodellen.
En del klarar inte kolhydrater andra klarar inte fett.

Min fasta övertygelse är att oavsett metod som man börjar med behöver man hålla fast vid den livet ut annars reagerar kroppen när man lämnar den metoden med att ställa in sej på svält och börjar lagra fett som man faktiskt inte vill ha. (antar jag)

Träning är också en sån där grej som kan talas om i evigheter och det är samma sak där.
Att träna är olika för oss alla människor, att träna 1 pass i veckan eller att vara ute o gå 1 gång i månaden eller träna 17 pass i veckan som den manliga tränaren i svenska biggest looser. Vi har fortfarande olika förutsättningar och behöver inte ställa så himla höga krav.

För min egen del mår jag verkligen psykiskt dåligt över att jämföra mej med andra resultatmässigt eller hur många ggr jag hinner träna under veckan, detta har faktiskt gjort att jag bara bestämt mej för att inte jämföra mej med nån annan (vilket inte är så himla lätt).
Att höra kommentarer om att "min" träning inte är tillräcklig eller inte duger eller tränar för mkt är inget jag behöver höra faktiskt.
Det är så himla lätt att ha åsikter om andra utan att vara insatt i någon annans liv.

Jag tror alla kämpar med olika saker i livet och vi är olika hur vi hanterar problem som kommer i vår väg.
Därför tycker jag, och jag säger det lika mycket till mej själv som till alla andra.

Att vara smal och vältränad är inte samma sak, att vara tjock och otränad behöver inte heller vara samma sak.
En del smala gillar inte alls sej själva, vilket självklart är samma för människor som är tjocka.
Mitt välmående sitter inte i vikten, men min vikt speglar allt som oftast min psykiska hälsa och sömnbrist.
När "allt" fungerar hemma kan jag också hinna tänka på mej själv och mitt välmående och dessutom få ork till att göra nåt, när det inte är så bra här hemma med barnen och sömnen, japp, då går jag upp i vikt.

Jag hoppas jag en dag ska hitta balans i att träna, äta, vara lycklig och sluta känna mej pressad av min omgivnings blickar,åsikter och attityder för jag är faktiskt värd det. Jag är så mycket mer än min träning eller min vikt.

Det jag anser vara viktigast i livet och det som verkligen gör mej lycklig är min "egen" lilla familj. Jag älskar våra barn och min man och utan dom känner jag mej inte komplett. Vi är varandras stöd och glädje i vått o torrt, vi kan tycka olika men har varandras bästa för ögonen, det är faktiskt också vad jag önskar mej av mina vänner och arbetskamrater. respekt är ett så bra ord, önskar man kunde göra det mer, respektera varandras olikheter och acceptera att vad jag anser vara bäst inte alltid är bäst för andra, hur gärna jag än vill det.

Nu hoppas jag att ingen specifik känner sej träffad som läser detta för så menar jag inte, jag har ingen speciell person i åtanke, jag speglar bara åsikter som finns omkring mej och då passar jag på att tala om min egen åsikt.

Glöm aldrig bort att just du är unik och just du är älskad av många för den du är, inte för nån du kommer bli.

Nu ska jag vara tyst för denna gång men jag skulle älska att få kommentarer på det här  inlägget för jag vet att det rör upp många känslor hos de flesta.

Puss o kram till er alla.