Så stolt över mej själv!

Efter en jättebra helg fylld med fika, mat och härliga skratt,samtal och fina vänner så är det Söndag kväll igen!
Man undrar vart tiden tar vägen egentligen.

Ikväll har vi pratat om att det bara är 5 dagar kvar till Andreas åker iväg och det är så blandade känslor här hemma. Det börjar bli verkligt nu, det här med två månader är faktiskt lång tid utan pappa.
Jag tror ändå att det kommer gå bra och vi får kämpa tillsammans, VIPS så är han hemma igen :)
Självklart kommer jag också sakna Andreas men just nu känns det som att det positiva överväger det negativa och jag ser det som en utmaning för min del också att klara av att vara ensam med våra fina barn.

För övrigt är jag så stolt över mej själv så att det är näst intill löjligt faktiskt!
Jag har satt upp ett mål med min löpträning och det är att jag ska klara av att springa 1 mil i vår, det har känts ganska långt bort (inte våren, utan mitt resultat) men efter dagens löptur så känner jag att jag nosar på milen. Idag sprang jag 8,4 km och jag är så himla nöjd över både min tid och att jag fixar den här sträckan. Det blev heller inte sämre av att det var strålande sol och 3 minusgrader, det var perfekt att springa idag.
Inte kunde jag tro att efter att ha börjat med att springa 300 meter (och vara totalt slut efter det) i våras att jag skulle fixa att springa så här pass bra nu. GO CHATTO ;)

Nu är det nattning av barnen som gäller sen ska jag äta lite kvällsmat och så krypa ner i sängen och hoppas på en god natts sömn, för det är verkligen en bristvara i den här familjen. Inatt gick Emelie upp kl 00.43 och ville inte sova längre!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag beordrade ungen till sängen och inte gå upp före kl 05.00 :) och det lyckades faktiskt.


Puss o kram till er alla.