Sorg är en jättesvår sak att dela med sej av på rätt sätt.
Jag har pga sjukdom förlorat en mycket fin vän som heter Anna.
Vi träffades inte ofta men pratade som galningar när vi hade möjlighet, vi läste varandras bloggar och följde varandras kamp med livets olika vändningar i våra liv.
Annas son och Emelie är lika gamla och det känns så märkligt att hon som var mitt i livet nu är borta.
På nåt sätt ville jag inte tro att det skulle bli hennes kropp övermäktigt med sjukdomen men den tog hennes liv på jorden.
Min tro på himmelen gör att hoppet finns om att få mötas där en dag och det gör mej glad samtidigt som tårarna trillar.
Ikväll blev det både sorg och glädje när vi var hemma hos vänner för att säga hej då till fina hunden Nessie som får somna in och komma till himlen i morron.
Jag har aldrig träffat en så fin hund som Nessie, jag som alltid varit rädd för hundar behövde inte alls vara rädd. Världens snällaste och nästan dumsnälla hund som gjorde att man bara älskade henne mer. Hon trodde hon var liten som en pudel och ville sitta i knät men fatta inte alls att hon var alldeles för stor att få plats där.
Hos familjen B så var det även ett nytt liv på plats och det gjorde mej alldeles varm och glad i hjärtat.
Vilken söt, go, lugn och alldeles underbar Noah. Välkommen till livet lilla prins.
Glädje och sorg, de vandra hand i hand, är det inte så man brukar säga?!
Utan sorgen känner man inte glädjen...
Tror jag lägger mej och begrundar en stund.
Jag är tacksam över mitt liv, min familj och mina vänner, vad vore livet annars.
Puss o kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar