13 augusti 2012

Lite svårt med positivismen...

Ibland är det svårt att va glad hela tiden.
Jag vred mitt knä igår, så pass illa att jag inte kan träna idag. Jag hoppas det går fort över.

Jag är trött och lite allmänt omotiverad.
Mitt hem ser ut som ett bombnedslag och nej, det är ingen överdrift, det är så illa att jag inte ens vågar fota och lägga ut här på blogen.

Andreas ringde och sa nåt om att förarsätet på bilen är snett och jag bara kände att luften gick ur mej.
Jag hatar verkligen när sånt där strular då vill jag bara köpa en ny bil och hoppas på att just den här gången kan vi köpa en sprillans ny bil som inte strular.
Jag vet att det är en utopi men ändå.
Och så behöver man tydligen pengar för att köpa bil, petitesser.

Nä, idag är jag pessi så det så.

Men en fin sak är att Emelie alldeles själv bakat syltkakor när vi andra var borta. Hon använde visserligen ugnen
Fast hon inte får när hon är ensam, men jag orkar inte ens bli arg.
1 1/2 plåt blev det mamma säger hon stolt. Då undrar jag varför tallriken med kakor ser ut som den gör på fotot efter att Benjamin och Emelie fikat.
Galet många kakor de lär ha ätit.

Nu ska surhuvet Chatto sluta skriva sureri och elände.

Puss o kram till er alla.

2 kommentarer:

  1. Ojoj , shit happens. Ryck på axlarna o le åt eländet min vän. Gilla lägget o simma lugnt. Du förstår nog vad jag vill säga. Du är duktig även när du inte tränar, eller? Ta resten kakorna med dig till sängen o moffa i dig dem med glädje. När du gjort det klappar du dig själv på axeln o säger F....N VAD JAG ÄR BRA.
    Sen borstar du tänderna o sover sött. Kram Kattis

    SvaraRadera
  2. Ja självklart är jag duktig när jag inte tränar, jag är nog alltid duktig ;)
    Men jag skippar kakorna, smakade på en och de var ljuvligt goda, slurp sa det så ar den slut.
    Snart är det lördag ;)
    Kram

    SvaraRadera