Idag slog det mig!

Det slog mej att båda mina barn ska vara  borta länge från mej och jag tycker det är jättejobbigt och samtidigt så vet jag att både dom och jag/Andreas kommer njuta av att få leva livet på egna villkor.
Jag är inte rädd för att Emelie ska ha det dåligt, snarare tvärt om. Kollo måste vara drömmen för varenda unge med sommarjobbande föräldrar, tänk att få fiska, paddla kanot, hitta nya kompisar, ha disco, grilla och bara få leka och ta dagen som den kommer.

Benjamin,tja, han vill ju helst vara hemma men jag vet att han också kommer ha det bra på kortis, det är bara ätandet som jag är rädd för, att det kommer vara typ obefintligt, jag tror vi lyckats fått upp hans vikt och vill inte den ska dala igen.

Själv ska jag jobba och när jag kommer hem efter en arbetsdag kommer inga barn finnas där :(
Tror och hoppas att jag ska lära mej njuta under dagarna utan barnen trots allt, men konstigt kommer det vara.

Nu ska jag hänga upp en maskin tvätt och slänga in en ny i maskinen igen. Rafflande va?

Jamne ni förstår ju varför man kommer sakna ihjäl sej efter de här fina barnen!

Puss o kram till er alla